Me and the 90s

De senaste dagarna har jag lyckats lyssna på väldigt mycket musik från 90-talet. Jag vet inte om detta är en positiv eller negativ utveckling. Kanske har det gått tillräckligt lång tid så att det känns okej att lyssna på dåtidens hypade band igen? De som var listettor (och som man kan texten till utantill) kan man roa sig med på fester med en nostalgisk tår i ögat och i dansstegen. De som var tuffa "indie" band som sedan sålde sig har man nu fått tillräcklig distans till för att kunna säga att de gjorde bra saker även efter att de hamnade på det där stora bolaget.

Okej, jag ska erkänna. Jag har faktiskt inte så jäkla bra koll. Jag kan bara jargongen. Dock har jag koll på några band som ligger varmt om hjärtat och som jag skulle kunna droppa en hel del grejer från. Dock handlar det i praktiken om väldigt många olika jag-mötte-lassie-historier. Det är ju de jag älskar! Mycket roligare att berätta vad man förknippar med en låt, vilken känsla, vilket sammanhang den skapar, än att bara berätta att låten var en B-sida på singeln som släpptes den 6 juni 1996 och som inte hamnade på topplistorna den här gången heller. Personligt är ju alltid roligare.

I alla fall: Nu bjuder jag på en klassiker från 90-talet som jag lyssnade mycket på när jag typ var.... tolv. Det var tider det. Enjoy.