Jag är ute med resväskan i högsta hugg. På en månad tar jag hela Sverige. Som sagt.
Efter 10 dagar på resande fot (landningar i Arvika och Stockholm) är jag nu framme i Piteå. Detta är så långt norr ut jag varit i hela mitt liv och även mitten på min resa. Efter detta blir det jul i Sörmland och nyår i Skåne. Mitt liv i Göteborg fortsätter den 2:a januari.
Jag trodde ett tag att jag skulle känna mig bortkommen, stressad eller lite allmänt förvirrad av att vara utan fast sovplats osv så pass länge. Man ska icke förringa kraften i rutin... Och jag ska inte ropa hej än, men jag känner mig som hemma överallt just nu. Kanske beror det på att det på något sätt är en slags resa i vänskapens tecken. Jag hälsar bara på dem jag saknat och saknar, som jag aldrig hinner med, men vill göra.
Men det är en spännande tid att resa i. Jag kommer inte över en helg och jag kommer inte när folk har semester. Jag kommer ramlande in i deras hetsiga vardag, och jag gillar det.
Idag har jag burit stolar på musikhögskolan i Piteå, suttit på golvet i en replokal en halvdag och ikväll ska Rasmus och hans vänner göra en "gestaltning av när taket sänks i konsertlokalen". Det är en mellanakt på en julkonsert. Fem sektioner kommer att sänkas typ tre meter. Hittills har det varit mycket elektroniska ljud, en del harpa, lite orgel och cello. Och så klart en liten del med leksaksljud.
Låter himla fint. En drömresa! Gör om varje år!
SvaraRadera